dolap_fence

Istanbul del 1 – den auktoritära staten och utplåningen av grannskapen

Vi vandrar upp till stadsdelen Dolapdere i det historiska Istanbul och ser hur det blå plåtstaketet som stakar ut gränsen för rivningarna rycker allt närmre. Trä- och stenhusen som står lutade mot varandra på höjden i denna Gecekondu kommer snart att vara borta. Liksom dess invånare.

Det pågår en urban utrensning och massförflyttning i Istanbul. En miljon Istanbulbor står inför hotet att förlora sin bostad. Tarlabasi, Sulukule, Dolapdere, Sarigöl är bara några av namnen på de stadsdelar där det styrande AKP-partiet genomför sin stadsförnyelsepolitik. Mot små ersättningar drivs invånare mot det statliga bostadsbolaget TOKIs nybyggda massprojekt i stadens utkanter, hem de sällan har råd med. Fastighetsekonomin har pumpat upp Istanbuls tillväxt genom urban förnyelse av centrala stadsdelar och ständig nyproduktion i periferin. En svällande stadskropp som äter upp sig själv.

Istanbul har på sjuttio år gått från liten storstad på en miljon invånare – full av rumsliga håligheter och tidsfickor – till en av Europas största med 16 miljoner.
Är Istanbul på väg bort från den kosmopolitiska, socialt flerskiktade staden, som funnits i dess historiska DNA? Idén och praktiken om stadskvarteret – mahalle – som moraliskt krävande men med blandade grannskap och lokala miljöer?

Vi befinner oss vid fronten av det Nya Istanbul; en uråldrig mötesplats mellan öst och väst. Där mötte vi den säregna förening av nyislamism och nyliberalism som präglar dagens auktoritära stadsbyggnadspolitik – men också stadens försvarare, förmedlare, kunskapssökare och älskare.

Det här är första delen av två om det nya Istanbul. I nästa avsnitt följer vi i spåren av Istanbuls ekonomiska kultur, och reser från basarerna vid Blå moskén, via ett gigantiskt statligt kanalprojekt och en tredje bro över Bosporen till platsen vid Svarta havet som kan bli världens största flygplats.

Tack till/Big thanks to:

Yasar Adanali – urbanforskare i Istanbul – blogg: “Reclaim Istanbul” – http://reclaimistanbul.com/.

Julia Strutz – Univ. München
Erbatur Çavuşoğlu – urbanforskare Istanbul

Simon Tirkel – KTH, fältarbete om Tarlabasi

Johan Mårtelius – arkitekturhistoriker nytillträdd föreståndare för Svenska institutet i Istanbul
Suzi Ersahin – Svenskt kulturråd i Istanbul.

Imre Azem, dokumentärfilmsregissör.
Gaye Gunay, filmproducent

Orhan Esen – författare, stadsguide.

  • dolapdhf2

    Vägen upp på kullen Dolapdere. De traditionella trähusen byggda som informella gececondu – betyder byggt över natten – efter 1940. Gececondo var stadens sätt att hantera inflyttningarna till staden. Folk fick bygga själva på den mark som fanns, staden tittade åt andra hållet.

  • SONY DSC

    Fredag i Dolapdere. Snart ska det statliga mass-bostadsbolaget Toki köpa husen billigt, riva dem och låta fastighetsutvecklare bygga dyrt. Var de som bor här tar vägen är oklart, kanske till ett av Tokis enorma projekt fyra mil utanför staden.

  • dolap_fence

    Den blå plåtmuren visar var fronten för rivningarna går i Dolapdere.

  • dolapd_hf1

    Trähus, Dolapdere.

  • SONY DSC

    Vägen in i Tarlabaşı, en stadsdel byggd på 1870-talet som en del i utvidgningen av stadsdelen Pera (nu Beyoğlu). Sedan pogromen mot den grekiska befolkningen 6-7 september 1955 övergavs många av husen och stadsdelen blev en plats dit nyanlända flyktingar bosatte sig, först romer och sedan kurder. Nu löper en plåtmur runt stora delar av kvarteret, mäklarbilder visar en framtid: ”Det är är inte förstörelse utan ett socialt byggprojekt för att återuppväcka de historiska och moraliska värdena”, skriver man på http://www.tarlabasi360.com/en/
     

  • SONY DSC

    Tarlabaşı, Istanbul.

  • SONY DSC

    Gränsen mellan privat och offentligt är upplöst i Tarlabaşı. När husen nu rivs och nya byggs upprättats n tydlig gräns mellan det privata och det offentliga (se bild nedan).

  • tarlafuture

    Så här ska det nya Tarlabaşı se ut. Man kan läsa om målbilden: “Starting to breathe newly with social renewal process and living buildings, Tarlabaşı is making an Istanbul dream coming into true with this giant Project.”

  • sulu4

    I den tidigare romska stadsdelen Sulukule har husen redan rivits och en ny stadsdel – omgärdad av taggtråd och grindar – har byggts upp.

  • sulu3

    Den nya instängslade stadsdelen i Sulukule, i vaktkuren får man ange den adress man ska till.

  • sulu1

    Sulukule utanför stängslet.

  • På 1950- och 1960-talen var Istanbul en gles stad med en miljon invånare dit landsbygdens folk flyttade. Här syns en scen ur den socialrealistiska filmen Birds of exile (1964) av Halit Refiğ .